På Vitlycke museum uppe i Tanum har dom världens finaste smycken, alla med forntidsanknytning.  Skulle kunna köpa med mig rubbet hem (skratt). Speciellt bronssmyckena.

Det här köpte jag sist, det är en kopia av en viking-design. Ser ni ormen?  

Annika - vill ha mer smycken från muséet. Jag vill, jag vill!!

Idag lunchade jag med min son. Om ni vill äta god, indisk mat i Göteborg rekommenderar jag varmt Indian Star på Södra vägen! Dom fick fyra fyrar av fem möjliga i Göteborgs-Posten.

Sedan skjutsade jag ut honom till Toyota, där han äntligen skulle få hämta sin nya bil som han skall leasa, en Toyota Aygo. Jättegullig liten miljöbil som har blivit himla poppis. Ser den överallt här i Göteborg! Lätt att parkera också! Så nu har vi var sin miljöbil, det är väl braaaaa? :)

Annika - som kör en Toyota Prius och som hoppas på en gratis bil nu när jag gör reklam för Toyota (fniss fniss)

--------------------

Min son kollar in sin splitternya bil:

 Vilket välkomnande på Toyota!! Smart kundservice! :

Hurra! Idag fick jag reda på att vår film kom med på Riddu Riddu festivalen - det är en av de största ursprungsfestivaler i världen med besökare från massor med länder. Festivalen går av stapeln i Norge, 15 mil utanför Tromsö och börjar 9/7. (Filmprogrammet har inte kommit upp på nätet ännu).

Jag och Folke är inbjudna, ska prata med honom men det ligger så himla långt borta från alla allfartsvägar, så jag är lite tveksam....

Annika - på väg att luncha med min son

Om inte folk kommer att lipa när dom läser den här boken, så är det något "fel". För jag lipar hela tiden. Ha ha! Men det är bara för att den börjar bli så underbar!! Alla trådar knyts ihop på ett mirakulöst sätt och den gemensamma nämnaren är kärleken till Moder Jord. Det är den nyckeln som öppnar vägen mellan världarna: bronsåldersvärlden och vår egen.

Jag var så inne i berättelsen om den gamla damen Hildur, som nu får besök av Minya. ( Hildur lever idag 2008 medan Minya levde 1008 f Kr ). Just när jag skrev om deras möte så hörde jag en smäll på mitt golv. Hm, tänkte jag och gick upp för att kolla.  Jag har två konstgjorda växter, stora som träd. En av växterna fällde plötsligt sina löv (??) som hade hamnat cirka två meter från växten? Hur kunde dom flyga hela vägen dit?!

Okej, Minya. Välkommen hit. Hoppas du giller boken :)

Annika - så här är det alltid när jag kommer till slutfasen av mina böcker!

Två småflickor står utanför entrédörren till mitt hus.

"Hej, bor du här?"

"Ja"

"Kan du koden?"

Vår portkod är hemlig, den byts en gång i kvartalet och innehas endast av brevbäraren. Och fastighetsskötaren, givetvis.

"Nej"

"Men vi ka den, den är XXXX. Men det är hemligt, du får inte säga det till någon!"

"Tackar, jag lovar!"

Jag går in genom dörren och hör hur tejejerna fnittrande vänder sig till nästa person.

"Hej, bor du här? Kan du koden?"

Två småflickor med världens största hemlighet. Som inte förblir hemlig speciellt länge. (skratt)

Annika - som inser att hela kvarteret troligen kan koden nu :) :) 

Idag vaknade jag till ett mejl som gjorde mig vansinnigt arg. Det är vår galna Lakota-indian Jerry, som är igång igen. Mejlet var från en filmagent i USA som ville bli vår representant "over there". Han gratulerade till succén på Talking Stick Film Festival den gångna veckan. Vad??! Vi har inte anmält filmen dit! Men Jerry har..... (tredje gången han gör så här).

Om man tittar på presentationen så fick dom allt fel. "Världspremiär", står det. Ha ha! Det var längesedan! Jag och Jerry anges som producenter medan Folke bara är regissör. Dessutom har dom gjort mig till indian! (Ojibway). Jerry har även uttalat sig i diverse tidningar om "sin" film.

Detta är en stor festival som visar mer än 100 filmer under 6 dagar. Dit kommer många köpare. Och helt klart "cashar" Jerry in pengar medan vi inte får ett öre. Självklart är det brottsligt och gräsligt arrogant även av filmfestivalen, som inte ens kollat upp med oss producenter (vår adress står ju både på hemsidan och i sluttexterna.) 

Så synd att jag inte visste om det här, då hade jag definitivt flugit över! Det hade varit jättekul, jag kunde även ha träffat alla vänner i Albuquerque. Grrrrrrrrrrrrr!!  Nu ska jag kolla med vår agent i New York, Filmakers Library. Dom har alla rättigheter i USA och Kanada. Kan dom stämma, kanske?! Jag skulle vilja sätta dit den där jäkla karln en gång för alla!

Annika - som är riktigt "pissed off" !

Igår tog jag död på Minya. SHIT, vad sorgligt det var. Jag bara grät och snyftade. Gillar inte att böcker måste vara så här sorgliga!! Sedan blir jag alltid så hysteriskt full i skratt åt mig själv som lipar åt mina egna ord. Ha ha. Helknäppt. Men, som sagt, boken gör ju vad den vill. Dessutom tror jag att de känslor man som författare sätter in i orden, de känslorna väller ut från sidorna och berör läsarna. Det tror jag fullt och fast på!

Minya dog alldeles för tidigt och Skjöld fick själv uppfostra alla deras sex barn. Skrev jag i går kväll. I natt (!) vaknade jag och mindes plötsligt en hällristningsbild jag sett. Men herregud, där var han ju!! Med alla ungarna! Bilden sitter t o m bredvid bröllopsparet!

"I swear to God", som man säger - när jag skrev hade jag inte en tanke på den där bilden. Kanske den fanns i mitt undermedvetna ändå. Eller så är  förklaringen en helt annan.....  För det märkligaste var att när jag i morse tittade på bilden (som ligger på min hemsida) och räknade barnen såg jag att de var sex stycken. Precis det antal barn jag tillskrivit Minya och Skjöld i boken.

Annika - är allt bara "tillfälligheter", eller...? 

---------------

Här kommer bilden en gång till:

Jag noterar att det återigen är fullt bråk på en av de indianska sajterna om ifall vissa personer är 1/32:ondel (heter det så?!) eller 1/16:ondel indian.

Herregud - en trettioandradel? Hur långt tillbaka är det?! Jag kan inte ens räkna så långt. Tänk att det är så otroligt viktigt att definieras utifrån en 30:andradel blod. (Shit, det ser konstigt ut hur jag än skriver det). Liksom, jag är bättre än DU för jag har en sextondels svenskt blod och du har bara en trettioandradel!

Undrar var min trettioandradel har varit någonstans. Ha ha ha!

Annika - har inte ens koll på mina fjärdedelar.