Ivkäll ska jag se Edward Scissorhands. Den går 20.00 på Kanal 4+.

Jag missade totalt den stora succén när filmen kom 1990, trodde nog att det var nån ointressant ungdomsfilm. Inget för mig, liksom.

Sedan såg jag den för några år sedan och blev totalt överrumplad. Vilken film! Och så mycket känslor den väckte! Jag fick bara en stor klump i magen, den berörde verkligen på djupet.

Det där med utanförskap.

Mobbning.

Att vara annorlunda.

Att inte höra till.

SÅ mycket symbolik och så mycket tankar.

Och som alltid är ju Johnny Depp helt magnifik.

Det får bli min lördagskväll......Edward först och sedan Wallander.

Annika - som suttit med pappersjobb  i två timmar men "glömde" städningen. Äh, får väl kommendera ut Roombie :)

Idag läser jag att bonusregnet fullkomligt haglar ner över massor med chefer. Trots kristiderna. Några chefer har solidariskt valt att avstå från sin bonus. Nordeas VD avstår i hela 120 dagar!

Och DÅ undrar jag - vart går pengarna istället? Är det så att företaget tänker att "Okej, vill Kalle inte ha miljonerna ger vi dom till Bettan!" Jag har nämligen svårt att tro att pengarna omfördelas till de som behöver dom bäst. Jag tror de ramlar ner i andra fickor. På de som behöver dom minst.

Äh, chefer, TAG era bonusar!! Buga och tacka! Avsätt sedan hela/halva bonusen till Läkare utan Gränser, Röda Korset, Greenpeace, Amnesty - vad ni än känner för. DÅ gör pengarna mer nytta än att dom bara omfördelas i bolaget. Så hade JAG gjort. Och då måste det ju vara rätt (fniss)

För övrigt skänker jag en extra tanke till minnet av Ingemar Johansson, som avled igår. Jag minns den där natten i juni 1959. Jag, mamma och mormor satt uppe ute på landet och lyssnade till en knastrande radio som meddelade att Ingo hade vunnit! Jag var sju år. Den sommaren drack vi en sötsliskig kolsyrad läskedryck som hette INGO. Till världsmästarens ära.

Vila i frid, Ingo! Du var verkligen en stor idrottsman!

Annika - som powerwalkat och nu ska städa och fixa lite jobbgrejor

Jag har tänkt en hel del på kvällen när jag körde hem från Falsterbo. Torsdag kväll. Det började redan efter några mil på E6:an. Folk körde som idioter. Har nog aldrig varit med om något liknande.

Gång på gång inträffade det att jag låg i ytterfilen och någon knäppgök i innerfilen plötsligt kastade sig ut till vänster för att köra om. Utan att blinka, utan att - tydligen - kolla i sidospegeln. Jag fick hoppa på bromsen tre gånger.

Några mil senare skulle jag själv köra om när en bil utan lyktor kom rusande i vänsterfilen. Jag såg den inte och var så HIMLA nära att köra in i den, så jag fick bara slänga mig in till höger. Hade hjärtklappning i flera kilometer.

Så där fortsatte det. Massor av incidenter och väjningar runt omkring mig.  "Vad är det som HÄNDER i kväll?" sa jag högt. Det var som om en stor, svart ångestboll låg över hela motorvägen. "Det kommer att smälla snart!" tänkte jag.

Mycket riktigt! En gräslig olycka inträffade i motsatt körfält några hundra meter framför mig och jag tackar Gud för mitträcket som bilarna brakade in i! Annars hade de flugit över till min sida. Jag svepte ju bara förbi och undrar fortfarande hur det gick för alla inblandade. "Låt mig komma hem helskodd!" tänkte jag gång på gång. Det kändes som om precis vad som helst kunde hända!

Ungefär i höjd med Halmstad försvann "det svarta" och allt flöt på bra hela vägen hem. Så konstigt! Det var riktigt, riktigt otäckt! Och jag vet inte vad det berodde på.....Har kört tusentals mil i mina dagar, men aldrig varit med om något liknande. Isch!

Annika - tack, tack för att allt gick bra!

E6:an i Skåne

Oiiieeeeeh! :=)

Kom på att jag hade en urgammal lap top nånstans i ett skåp. Säkert tio år gammal. Undrar om den startar?

Det gjorde den - i DOS. Med konstiga frågor som jag bara svarade YES på och så var den igång. Det är helt häpnadsväckande. Den här gamla datorn har jag aldrig haft problem med. Den låter som ett tröskverk, är tung och klumpig, saknar vissa tangenter -  men den GÅR.

Mina två senaste datorer har gått sönder efter ett år. Den förra lämnade jag in så många gånger på lagning att jag till slut tjatade till mig en ersättningsdator. Den har jag alltså haft ett år. Och nu är den sönder.

Alltså - förr i tiden gjorde man rejäla saker som HÖLL!

Nu går saker och ting sönder såååå fort.

Åh, vad jag är glad att jag slapp flytta mitt nya kontor till 7-Eleven. (hihi)

Nu är jag tillbaka på banan igen.....och kan blogga för fullt.

Annika - gääääsp....gäääsp igen. Det finns risk för soff-somnande i kväll....

Hej svejs!

 Var tvungen att gå ner till 7-Eleven för att köpa några varor, så då passar jag på att blogga.

Det har varit intensiva dagar, kan jag säga! I går jobbade jag med chefer från Kävlinge kommun, blev klar strax efter fem och körde sedan de 35 milen hem till Göteborg. Kom hem vid niotiden.

Idag klev jag upp halv sex för att ta mig de tio milen till ett kursställe utanför Vänersborg för att jobba med chefer från Ale kommun.

Nu har jag precis kommit hem och blev plötsligt jättetrött! Jag har varit så kusligt pigg de här dagarna, skuttat upp ur sängen en halvtimme innan klockan ringt och haft en sju helsikes energi när jag föreläst. Men jag brände väl allt krut....hihihi.....för nu ska jag bara säcka ihop på soffan.

Annika - som hoppas ni har en SKÖN fredagskväll

Min dator har gått sönder.

SHIT SHIT SHIT!

Lämnar in den på lördag. 

Återkommer när jag får tillfälle att sätta mig på ett Internetcafé, vilket inte blir förrän på lördag. Nog.

Sorry!

Annika - såå trött efter en lång dag och en lång biltur

Nu är jag ÄNTLIGEN framme. Det kändes så långt idag, trots att det "bara" var 35 mil. Jag blev sååå himla toanödig på slutet och ville samtidigt hitta något att äta. Men allt som svepte förbi mig längs vägarna var McDonalds och Burger King.  Som jag inte alls kände för idag.

Till slut var behoven väldigt trängande (inte matbehoven utan de andra behoven), så jag svängde av från motovägen eftersom jag såg en M-skylt. Kom in på en stor och väldigt mörk parkeringsplats. Okej, men var fanns restauranten?

Den gigantiska M-skylten såg jag ju, så jag körde dit. Rätt fram till skylten. Ingen restaurant. Inte nånstans!!!

Jag stod UNDER skylten, ensam i natten, och var så jäkla toanödig och hungrig och det fanns bara ett gigantiskt M. Bara för att reta mig tror jag. Det var egentligen hysteriskt roligt. Så här efteråt ser jag humorn i det. Men just då höll jag på att pissa på skylten....bokstavligt talat.

Till slut tog jag mig ut från parkeringsplatsen, körde runt ett tag och hittade M-restauranten några hundra meter därifrån. Den var mörklagd fast den var öppen, himla märkligt.

Rusade in på toa. Har ni märkt hur oooootroligt nödig man blir den där sista minuten, när man vet att lättnaden är nära?! Precis så var det.

Rent desperat ryckte jag upp dörren, bara för att se en liten tjej som vände sig om och sa: "Mamma är där inne med min lilla syster." (Det fanns bara en toalett).

Så där stod jag. Och stod. Och stod. Hörde mamma prata med den lilla flickan:

"Men kommer inte bajset nu då?!"

 "Nääää"

 "Nehej, då försöker vi igen".

Fem minuter senare (TRO mig, det kändes som fem timmar!) fortsatte konversationen:

"Har du inte bajsat än?"

 "Nääää"

Till slut valde jag mellan tre alternativ:

- pissa i handfatet

- gå in till männens toa

- skrika högt: "Men bajsa nu för faaaaaaan, jäkla unge!!!"

(Ser ni, mitt rätta jag kommer fram när det är kris!)

Jo då, ungen kom ut till slut. Obajsad. Haha, rätt åt henne!

 Nu är jag på hotellet i Falsterbo.

Det är liksom "världens ände." LÄNGST söderut på västra kusten. 

Kolla, vad fint det ligger!!

Jag tror det är underbart fint här. Ser inte så mycket i mörkret. I morgon jobbar jag åtta till fem och sedan ska jag köra 35 mil hem igen och får inte se NÅGOT av denna vackra plats. Suck....Så där är det alltid....

Okidoki, guys. Nu ska jag förbereda lite för kursen, så hörs vi i morgon kväll.

Annika - ååååh, vad skönt det var att krypa ner i sängen....

Här är jag nu, på hotellet i Mullsjö. Och här är det snö :=)

Vi har haft ett mycket givande möte sedan elva i morse och brainstormat så att det riktigt osat om det! Nya idéer och massor med kreativitet inför framtiden tillsammans med konsulter från Halland och Småland.

Så nu får vi se vad framtiden bär med sig. Ett steg i taget.

Nu ska jag ge mig iväg på min långa resa till Falsterbo.

Jag HOPPAS det finns trådlöst på hotellet. Annars kommer jag att lysa med min frånvaro till i morgon kväll. :)

Annika - som är redo att ge mig söderut