Tack vare att jag är med på undersökning på nätet får jag av och till presenter i form av Trisslotter. Jag hade inte tagit ut min "lön" på länge, så nu var det dax.

Hade räknat ut att jag skulle få sju trisslotter....

....men jag fick 14!! FJORTON!!

MEN NUUU måste väl ändå lyckan slå till!

Det går väl inte att INTE vinna när man har fjorton Trisslotter. Eller??

Skrapskrapskrapskrap....näääeee..

Skrapskrapskrapskrap.....nääää....

Skrapskrapskrapskrap....näääääeeeeääää!

Skrapskrap - men vad katten ÄR det här? - skrapskrap...näääe...

Men va FFFFFFFFF........!

Fyra lotter föll ut med vinst.

150:- vann jag. Fantastiskt. NOT!

Jag vill ha tre fyrklövrar!

Jagvilljagvilljagvilljagvilljagvilljagvill!!

Annika - som är VÄLDIGT tacksam för 150:-. Jo, det är jag. Men jag vill gärna ha...LITE mer....

Gick iväg till Myrorna och lämnade alla mina utlästa böcker.

Bättre att dom kan få in några kronor på dom än att böckerna samlar damm här i min bokhylla.

Längtar efter en RIKTIGT bra bok som jag inte kan slita mig från.

Men jag har ingen....

Just nu läser jag grupputveckling och ledarskap för att förkovra mig inom mitt yrke. Sedan ska jag läsa konflikthantering och förhandlingsteknik.

Men allra helst vill jag läsa en SAGA.... :)

Annika - som vill drömma mig bort....

Har tillbringat hela morgonen med att ringa säljsamtal.

Och idag var det bara så in i vassen KÖRT! Fick inte tag på nån. Nästan.

Möten, semester, möten, resor. Lite mer möten. Och möten. Och semester. Och möten.

Av alla samtal jag ringde fick jag bara tag i tre personer. Som inte var ett dugg intresserade av mig. (Dom VET inte vad dom missar, alltså!) Det måste vara lättare att sälja prylar än att sälja sig själv?!

Till slut blev jag bara tvungen att ta ett break och nu har jag powerwalkat genom Slottsskogen. Skööönt. Behöver handla och äta. Och sedan är det bara att grabba tag i telefonen igen. 

Annika - vissa dagar nappar det inte ALLS

Ny morgon.

Ny sol.

Nä, det är samma gamla kära sol.... :)

Kollar på morgon-TV och blir så full i skratt. En av killarna som skall ro Viktoria och Daniel intervjuas. "Har du rott förut?" frågar Kristine. "Nej", säger den söta lilla killen i sjömansuniform.

Sedan fortsätter en diskussion om HUR länge han tränat och HUR det kommer att kännas på lördag och bla bla bla bla bla...  Det är ju jätteroligt. Hur svårt kan det va´för en ung, stark kille att lära sig RO? Det låter snarare som om han tränar för att bli astronaut.

Hur lyckas dom prata om samma saker (d v s bröllopsförberedelser) vecka efter vecka?? Imponerande!

Nu känner jag mig i alla fall SÅ lugn för att Viktorias roddare inte kommer att tappa årorna. Detta har oroat mig i flera veckor. Puuuuh!!!

Annika - tack och lov att det snart är över!! TACK!!!

Halmstad mötte oss i strålande sol.

Det här huset tyckte jag var vackert.

Men jag har ingen aning om vad det är.

Kan någon snäll Halmstadsbo (utsocknens går också bra!) berätta för mig vad det är.

Det här huset gillade min son. Visst är det fint?!

Vi åt lunch, strövade runt en stund och avslutade med en kopp kaffe vid Stora Torg. Men den här fontänen - eller rättare sagt konstverket - är väl ändå gjord av Carl Milles? Eller?

Sedan kom det traumatiska ögonblicket: att säga adjö till min kära vän som följt mig så troget i snart tre år.

Hej dååååå!! 

Tack för allt!

För att du troget startat varje gång jag bett dig.

För att du alltid tagit mig hem i frostgrader och snöstorm.

För att du svalkat mig i hettan.

För att du spelat glad musik för mig under många långa mil....

Bara du och jag genom skogarna, över ängarna och längs med kusten.

Och nu är det slut. SNYFT!

Jag har haft bil i 20 år.

Så det här är något av ett trauma - att INTE ha bil.

Men jag tänker på att jag gör en storsatsning för miljön :) Då känns det bättre :)

Annika - som framöver använder fötter, bussar, spårvagnar och - någon gång - hyrbil

God morgon, alla!
Solen strålar här och det blir ännu en underbar dag hoppas jag.

Jag ska alldeles snart bege mig till min sons jobb så att han kan hänga på när jag kör söderut mot Halmstad. En trevlig lunch i "Halmstad city" kan ju sitta bra.

See you later :)

Annika - dukar fram frukost

Sitter och tittar på en gammal Agatha Christie film.

Lite nostalgikänsla....

England i början av 1980-talet. Allt ser så gammalt ut.

Men det gör det ju å andra sidan alltid i England.

En av mina favoritskådisar är med - Bill Bixby.

Gillade verkligen honom. Tyvärr dog han alldeles för tidigt.

Först dog hans son i en mystisk sjukdom vid sex års ålder. Hans fru fick någon form av mental kollaps, bestämde sig för att bli lesbisk och hade en affär med en 17-årig tjej. Frun tog livet av sig, älskarinnan bröt ihop och hamnade på sjukhus - räkningen betalades av Bill.

Bill Bixby gifte så småningom om sig, men dog av cancer två månader efter bröllopet. Vilket tragiskt liv....

Om ni inte vet vem det är kanske ni möjligtvis minns Hulken?

Bill Bixby är han som INTE är grön :)

Snart sängdax. I morgon åker jag ner till Halmstad och förhoppningsvis kör min son efter mig, så att jag får skjuts tillbaka till Göteborg när jag lämnat bilen. (SNÄLL son jag har :) )

Annika - nu hänger jag inte med i filmen längre....

AAAH, vad skönt med en slapparstund!

Källa