Som många av er vet var det upp till mig att arrangera Arvol Looking Horses Sverigebesök förra året. Jag hade tänkt vi skulle ha ett informellt fikamöte med en viss förening, som låg i linje med hans intresseområde. Alltså började jag planera det där mötet.

Det tog bara några dagar innan folk från föreningen hörde av sig: "Ja, om Bettan ska komma, då tänker inte jag komma!" eller "Ska Kalle vara där? Då kommer inte jag!" Sedan började folk ringa mig och prata skit om dom andra, så att jag skulle utesluta dom från mötet. Jag trodde inte mina öron! Vilken sandlåda!

Till slut fick jag ett förslag till "schema" från föreningen. Några skulle träffa Arvol först, sedan skulle nästa hög med personer komma (dom som inte tålde de första), några skulle bjuda hem honom (de som inte ville ha med resten att göra) o s v.  DÅ flög jag i luften! Herregud, här kommer FN:s fredspristagare hela vägen från USA med ett fredsbudskap!! Kan man inte visa lite mer respekt och bete sig som mogna, vuxna??!

Jag ringde upp och sa: "Forget it! Jag ställer in alltihop!" Vilket jag gjorde. Arvol, Paula och jag gjorde något trevligare istället, vi träffade folk som var positiva och generösa.

Under helgen sprang jag på folk från den där föreningen. OJ, vilket iskallt bemötande, en del vägrade faktiskt prata med mig. (Om blickar kunde döda, liksom.....) (ler)  Jag hade hoppats de hade lärt sig något av händelsen. Men de hade nog inte lärt sig något annat än att hata mig. (Fniss) Jaja, man får sina ovänner....

Annika - som hade gjort precis likadant om det hänt en gång till!

Min distributör hojtade till om att "Den vita buffelkvinnans folk" är nästintill slutsåld, så jag blev tvungen att fixa ett paket och köra det till posten.

Kul att boken säljer så bra!

Annika - som äntligen fick till en långpromenad mellan skurarna!

---------------

Iväg till posten:

Frybread är något av en indiansk "nationalrätt" som kan  liknas vid langos - friterat bröd med fyllning. Vansinnigt gott men vansinnigt onyttigt!

Annika - som älskar Navajo frybread...mmmmm....

Medan jag ändå är igång på presentavdelningen (fniss), så kommer några presenter till:

Etuiet till vänster fick jag från Arvol Looking Horse och Paula för att jag ordnade Sverige-besöket. Jag skall ha visitkort i den. Men har faktiskt inte använt den. Än.

Halsbandet i mitten är en vargtand som jag fick av en tacksam indian i Kanada. Jag har haft på mig halsbandet när jag varit hos tandläkaren. Vargen hade karies, säger hon (fniss).

Ghost Bead halsbandet till höger - OJ, vad jag är glad för det! Folke och jag fick var sitt av en Navajoindian när vi filmade i Albuquerque. Ghost Beads - som är en sorts frön - plockas på de heliga bergen av indianerna och används för skydd och god hälsa. (Namnet säger ju allt....) Det här halsbandet har jag använt ett par gånger vid mycket viktiga tillfällen, då jag behövde lite andligt stöd.

Presenter med en andlig mening är underbara att få!

Annika - som har mycket mer att visa, men det tar vi en annan gång :)

Jag har så många underbart vackra gåvor som jag fått av indianer, men som jag tyvärr inte använder. Det är synd. Men jag tar fram dom och tittar på dom ibland....

Denna choker ( = "strypare") är väldigt speciell för mig. Den är gjord av ben + en björnklo, jag fick den av en apacheindian som tack för min kamp för indianernas rättigheter. Den är tillverkad av en AIM-indian (American Indian Movement) och har gått genom många olika ägare - vilket är brukligt i indiankulturerna. Alla ägare har varit aktivister och "warriors", så det känns väldigt hedersamt att ha fått den i mina händer.

Men använda den....nja....jag brukar inte klä ut mig i indiansaker.

Jättefint halsband som jag fick av en indiankvinna när vi filmade "Spirits for Sale" i Albuquerque. Hon ville tacka för att indianernas röster blev hörda. Tyvärr har jag aldrig burit halsbandet p g a krucifixet. Jag är inte så där väldigt...hrm....religiös, får jag väl erkänna. Men desto fler indianer är kristna/katoliker. 

Sådana här "beadwork" har jag jättemånga. De är vanligtvis från mammorna till alla de barn som vi hjälpt genom "Världen i Våra Händer".  De är så vansinnigt vackra och genomarbetade, men det är väldigt sällan jag bär sådana här stora örhängen.

Annika - som är nöjd med att alla gåvor har en egen "story" som jag minns med varmt hjärta....

Idag fick jag mejl från Richard Right Hand, en Blackfootindian i Kanada. (Stammen heter egenligen Siksika, som betyder "Svartfötter" på deras språk). Jag vistades hos honom och hans familj en sommar. Nu hade många i stammen sett "Spirits for Sale" och var så glada för att vi gjort den. Men De Äldsta hade blivit totalt chockade över vad som pågår i Europa där deras kultur säljs och exploateras. Det är verkligen sorgligt.

Ett roligt minne från den där sommaren: vi körde mil efter mil efter mil på reservatet. Det var 40 grader varmt och prärien bredde ut sig som en oändlighet. Plötsligt kom vi fram till ett stort, ensamt hus. "Gissa vad detta är!" sa Richard. Jag hade ingen aning. "Det är en ishall!" fortsatte Richard.

Det var helt obegripligt där i den tryckande hettan mitt ute på prärien på ett reservat. En ISHALL??!! Det visade sig att Richard var tränare för ungdomarna i Blackfoots ypperliga ishockeylag! Haha, lite roligt, faktiskt. Men så är ju kanadensarna ishockey-galna. Även på reservaten!

Annika - som också tyckte det var märkligt att se alla engelska flaggor som vajade på reservatet. Det stämde liksom inte in.... :)

---------------------

Här är dom! Siksika Ice. Låter som en glasspinne, tycker jag.... (skratt)

Richard står näst längst till vänster, i svart och med glasögon:

En ny och mycket viktig dokumentärfilm av Rich-Heape Films släpptes 16 juli - "Our spirits don´t speak English". Den handlar om de fruktansvärda internatskolorna i USA och Kanada, där tusentals indianbarn skulle "göras vita" genom, mestadels, misshandel och terror. Mer än en tredjedel blev dödade, lika många blev utsatta för sexuella övergrepp i de katolska skolorna.

10 juni 2008 bad Kanada offentligt om ursäkt. Miljoner dollars har satsat för att hjälpa indianerna att läka sina sår och stora summor har betalats ut till  kanadensiska indianer som har stämt staten. USA har dock inte gjort några som helst ansatser till att be om ursäkt.

Gayle Ross, Cherokeeindian, är berättare i denna film. Gayle är ju också med i vår film "Spirits for Sale".

Annika - som tycker det är väldigt bra att alla dessa fruktansvärda övergrepp kommer upp till ytan

---------------

Titeln syftar på att ceremonier och böner endast kan utföras på stammens eget språk. När man förbjöd indianer prata sitt eget språk var det därmed omöjligt för dom att be om hjälp "uppifrån".

Det finns väl ingen som inte hört talas om FRA bråket just nu?

Jag konstaterar bara att Sverige inom kort kommer att bli som USA - varje individ är en potential terrorist. 

När min bok "De kallar oss indianer" kom ut för några år sedan insåg jag räckvidden! En av de medverkande i boken var Ward Churchill, en mycket kontroversiell politisk aktivist, professor och författare med tydliga åsikter och mycket kritik mot de amerikanska grundfundamenten.  Han var i många år en av ledarna av AIM, American Indian Movement, som var en vagel i ögat på USA:s regering. (Och fortfarande är ett stort hot för dom.)Jag tyckte det var vansinnigt kul att han ville röra upp lite känslor i min bok!

Fyra dagar efter att boken började säljas i USA hade jag påhälsning på min  hemsida från "Capitol Hill  - utrikesdepartementet". Jösses, de är snabba, jänkarna!

Annika - som fortfarande kommer in i USA :)