Oj, vad jag har sprungit omkring idag. Trodde jag skulle vara klar vid femtiden, men nu är jag redan hemma!

Först ett möte med religionshistorikern Daniel som undervisar på Göteborgs Universitet.

 Poseidon skall snart tvättas.

Jo, jag vet, han får vatten på sig varje dag men ändå är han smutsig. Stackarn.

Väldigt längesedan jag var här uppe och såg ut över Avenyn.

Konserthuset till vänster och Stadsteatern till höger samt Stadsbiblioteket lite längre ner. Och Konstmuséet bakom mig. (Dagens Göteborgs-guidning)

Caféet i Konstmuséet var inte öppet så Daniel och jag hamnade på Stadsbiblioteket - som till min förvåning öppnat ett nytt och trevligt café vid entrén. 25:- för capuccino. Tio kronor billigare än tvärs över gatan. (!)

Vi hade en mycket intressant diskussion om hur "Spirits for Sale" skulle kunna användas för teologistuderande på högskolan. New Age världens kommersiella "plundring" av andra kulturers andlighet och heliga föremål - oftast utan någon respekt för "innehavarna" av kulturen - var ett intresseområde som Daniel delade med mig. Han skulle återkomma när han sett filmen. Det hade varit SÅ kul om den kunde införlivas i utbildningen!

Raskt hem, slängde i mig lunch och hann med ett bankbesök innan jag tog bilen bort till Folke. Vi gick igenom projektbeskrivningen för Vallda-filmen, utvecklade den och skrev om den.

Sååå....hemma igen! Vad skönt. Nu är jag ledig.

Kanske jag skulle städa?
Eller - nääää....

Annika - funderar på att göra lite mer nytta men "nytta" känns som ett tråkigt ord

Tänkte också göra lite "reklam" för kommande föreläsningar i Kinna:

30 mars kommer jag att visa "Spirits for Sale" samt föreläsa om indiankultur

28 april blir det en föreläsning om mina böcker, såväl Svarta Katten som Kvinnan i Klippan.

7 maj går nästa Kvinnan i Klippan-resan av stapeln.

Tusen tack till Jenny och Jörgen som har arrangerat och planerat i Kinna!

Mer info kommer givetvis närmare inpå. Men om du är i närheten och vill komma och lyssna, så kan du i alla fall göra en anteckning i almenackan.

Annika - ser verkligen fram mot alla de här eventen

Så var det då dags för den stora dagen!

Vi tog oss till Amnesty International i nordöstra London. Vilket fint hus! Toppmodernt och enormt stort.

Där skulle jag kunna tänka mig att jobba!

Först visades en film om Quero indianerna i sydamerika, därefter var det dags för "Spirits for Sale".

C:a 150 personer hade hittat vägen till Amnesty denna regniga,  mörka dag i London.

Frågestund efter filmen.

Jag försökte svara på frågorna - vilket inte alltid var så lätt. Flera av frågeställarna ville helt klart bara höra sin egen röst!

Kvällen avslutades med en paneldebatt.

Folke och jag satt med i panelen, bredvid mig fanns en aboriginsk poet. Resterande personer var författare och filmskapare från olika länder.

Ordförande (längst ut till vänster) ställde en fråga till oss var. Sedan skulle vi prata i sisådär tio minuter.

Herregud, tänkte jag.

Kunde vi inte fått reda på frågorna FÖRST?!

Tänk om man får en fråga man över huvud taget inte kan svara på?!

I mitt något stressade tillstånd kom jag inte ihåg exakt hur min fråga löd, men den handlade om exploateringen av Moder Jord och vad det har för påverkan på andligheten. Och DET var ju inte så svårt att gå igång på. Jag babblade och babblade och pratade om vårt ansvar att gemensamt skapa en bättre värld. Det blev rörigt i slutet, tyckte jag,  men jag fick faktiskt applåder! (Med tanke på alla ursprungsfolk som fanns i publiken kändes det väldigt bra.)

Att få sitta där hos Amnesty och prata om det som berör mig djupast var en enormt stor ära!

Högtidligt. Och nästan otroligt.....

TÄNK om någon sagt det till mig för några år sedan. Då hade jag bara skrattande viftat bort det.

Men drömmar blir verklighet i bland.

Tusen tack till anordnarna, till Amnesty och till alla som var där och lyssnade!

Annika - tackar allra ödmjukast för förtroendet att få prata om "spirituality"

För några veckor sedan hände det igen - två människor dog i en fejkad svetthydda i Arizona. Nitton stycken fördes till sjukhus. Deltagarna hade betalt mer än 50.000:- för en "ceremonihelg", ledd av en man som blivit rekommenderad av Oprah Winfrey. Inte undra på att priset sköt i höjden!

Lakotahövdningen Arvol Looking Horse blev som alltid förtvivlad. De Äldsta skulle säkerligen säga att "andarna slår tillbaka". Det är nämligen extremt farligt att medverka i fejkade ceremonier enligt de traditionella indianerna. Arvol var SÅ orolig för Folke och mig när vi skulle filma den danska svetthyddan och vi fick strikta råd om hur vi skulle skydda oss.

Dödsfallen i Arizona är ett ypperligt tillfälle för Arvol att betona hur farligt, olämpligt och respektlöst det är att sälja s k indianska ceremonier. Dessutom har de här svetthyddorna inget att göra med riktiga Lakota-ceremonier. Min Apache-vän Al Carroll - som också medverkar i filmen - har blivit ombedd att skriva en artikel om dödsfallen i New York Times. (Kul att våra "filmstjärnor" håller sig framme!) Kanske blir detta omvändelsen för många, kanske dom nu börjar lyssna på det som indianer sagt i årtionden?

Men det som gjorde mig otroligt varm om hjärtat är Arvols uttalande - som gått som en våg över hela världen.

Nu har det även publicerats i ett flertal tidningar, t e x Black Hills Today. Arvol framhåller vår film, "Spirits for Sale". Han har t o m fått tidningen att inkludera vårt YouTube klipp av filmen. Och visst är Folkes foto av Arvol fint?!

Tusen tack, Arvol!! Jag är SÅ glad över att Arvol haft så mycket nytta av vår film. Förhoppningsvis kan den  minska ner exploateringen av heliga ceremonier. Vem vet, kanske den t o m kan förhindra några dödsfall? Och då är ju allt slit värt något!

Annika - som är övertygad att den där filmen bara har börjat sin långsamma resa runtom i världen....

ÅH, vad jag är glad att jag träffade den där filmtjejen från Kanada/Stockholm, som har indianska släktingar. Hon blev så förtjust i "Spirits for Sale" och skall nu göra allt hon kan för att marknadsföra filmen i Sverige.

Märkligt hur allt drog igång helt plötsligt från det att filmen tycktes halvdöd.

Det började med Hollywood och sedan fortsatte det bara spikrakt uppåt.

Konstigt, men min kompis som "ser" saker - if you get my point - berättade allt detta i våras. Att jag skulle åka utomlands och stå på en scen och prata om filmen. "Nä, nä, nä!" skrattade jag. "Det ska jag inte ALLS!".

SÅ fel jag hade!

Annika - drar igång filmengagemanget igen

Jag vet inte vad som händer runtomkring mig nu för tiden....men det är magiskt.

Verkligen magiskt!

Folk dyker upp från alla hörn, folk som leder mig vidare på den här surfingturen. Jag vet inte ens var dom kommer ifrån.

Vem är det som styr sådant här?

Vem har gjort inprogrammeringen av den här magnifika datorn, livets centraldator?

"Tillfälligheterna" avlöser varandra. Det är ett tempo som jag aldrig upplevt tidigare.

Snacka om att vara "in the flow"!

Filmtjejen Antoine visade sig vara en helt UNDERBAR kvinna.

Det var som att hitta en tvillingsjäl! Vi tänkte på precis samma sätt, förstod varandra som om vi träffats tidigare. I ett annat liv, kanske.

Tre timmar på Centralen lät ju väldigt mycket, men ändå kom vi knappt halvvägs i vårt samtal.

Vi pratade och pratade och till slut blev det "Hjääääälp, mitt tåg!!"

Jag fick rusa iväg och hoppade på vagnen i sista ögonblicket. Hann knappt säga adjö!

Antoine hann inte filma i mer än två minuter, däremot spelade hon in allt jag sa.

(Men bakgrunden var så störande, så jag vet inte hur mycket vi fick med.)

Hon ska hjälpa mig att få ut "Spirits for Sale" och dess budskap!

Främst i skolor och bland ungdomar, men även genom ett nära samarbete med Ordfront.

Vi bestämde att jag skulle komma upp till Stockholm framöver och spela in hela intervjun i en studio.

Dessutom behöver vi smida planer för fortsättningen.

Till på köpet blev hon så intresserad av vårt event nästa sommar.

Kanske kan man göra en dokumentärfilm om DEN händelsen?

Saker och ting har en mening.

Och just nu är det någon som satt vingar på min surfingbräda.

Vad kan man säga annat än - TACK!

Annika - som susar fram på tåget upp till Stockholm

För ett tag sedan kontaktades jag av en filmpedagog, Antonie, som hade läst om "Spirits for Sale" och ville hjälpa mig att sprida filmen. Hon är själv från Kanada och har Chippewa-blod (eller Ojibway, som stammen också kallas), därför är hon är väldigt mån om att indianernas budskap kommer ut.

Antonie bor i Stockholm, men skulle komma ner till Göteborg över helgen för Bokmässan. Kanske kunde vi träffas?

Denna helg ska jag till Stockholm. Ha ha - LITEN miss i "planeringen", så att säga.

Men vi bestämde ändå att träffas på Centralen i morgon innan mitt tåg går.

Antonie, som gör reportage för Ordfront,  ville göra en filmad intervju med mig.

Vi får väl se hur mycket vi kan få ihop. Centralen är ju inte den roligaste platsen att filma på.

Troligtvis får jag åka upp till Stockholm en annan gång så att vi även kan få lite vackra naturbilder.

Jag blev i alla fall jätteglad - det känns som om det äntligen börjar hända saker runt filmen.

Den har varit SÅ svår att få ut, men så är den ju också kontroversiell.

Och när man ska plöja ny mark är det tufft! Alltid!

Annika - konstant plöjare av nya fält :)

Fick information i går att "Spirits for Sale" har valts ut för att visas på "Film Festival of Indigenous Peoples" i London 30 oktober. Detta är ett samarbete med Amnesty International och tydligen en relativt stor "happening" i London.

Dessutom hittade dom vår film själva, utan att vi anmälde den. Och DET känns ju väldigt roligt.

Folke och jag har blivit inbjudna att komma dit. De betalar nämligen inkvarteringen för oss. Kanonbra! Nu är det bara att hitta en billig biljett med Ryan Air.

Annika - som tycker det är kul att det går så bra med filmen