I sista sekund fick jag iväg brevet till Malin.

Berghagen, alltså.

Sprang ner och la på kuvertet 17.50 :)

Jag hittade ingen emailadress till henne - helt förståeligt. Kändisar blir väl dränkta av mail, många av dom kanske inte alltid så roliga att läsa.

På Eniro hittade jag emellertid hennes adress och - ser man på!! Idag fyller hon år! Vilken lustig tillfällighet. :) :)

Ju mer jag ser på hennes foton, ju mer ser jag Malin.

Börjesson, alltså. Malin i boken.

Malin och Malin är båda andliga, kreativa kvinnor med kraft och utstrålning.

Kvinnor som vill jobba för en bättre värld och för Moder Jord!

Så perfekt det stämmer :=)

 Kolla - det ÄR ju bokMalin upp i dagen!

Bild från Aftonbladet

Snälla, snälla....

...Malin Berghagen - "give me a call!"

Inte för att jag vet vem som skall producera filmen, men det löser sig!
ALLT löser sig om det är meningen!

Eller hur?

Annika - okej, nu var DET gjort, nu måste jag hitta Stormare

Idag fick jag fem mail.

Ett från Natur och Kultur som tackade nej till mitt nya bokförslag.

Suck. Dax att ge upp kanske? Vet inte om jag orkar jaga runt mer.

Sedan fick jag fyra (!) mail från läsare som var helt saliga över "Kvinnan i Klippan". Oj, vilka positiva reaktioner. Så underbart att läsa och så SNÄLLT att dom delade med sig av sina tankar. Tack, tack, tack!!

Jag blir hänförd över alla känslor boken väcker, folk som gråter och skrattar, folk som inte ens klarar av att läsa ut den för att den är så stark. Eller inte VILL läsa ut den - för då tar den ju slut....

Och då tänkte jag - vilken fingervisning jag fick idag om vad det är jag skall syssla med. Det är nog inte den där boken om personlighetsutveckling.

"By the way" så roade vi oss med en rollbesättning i Minya-filmen under middagen i Grebbestad. Vet inte varför alla tycker det är så HIMLA roligt att besätta rollerna i boken (speciellt Orm),  men det BLIR väldigt kul när man pratar om det. Oj oj oj vad vi skrattade!

Nu vet jag vem som ska spela Malin!!!

Malin Berghagen! (T o m "rätt" namn!)

Blir så kanonbra!

Hon och Peter Stormare i den stora slutscenen på klippan....YES, där satt den!

Nu ska jag jaga rätt på Malin. D v s Berghagen. Och Stormare. :) :)

Om en stor skådis vill vara med måste det väl bli lättare att hitta en producent.

Eller?

Annika - virvlar i väg i tankarna medan jag kollapsat i soffan. NU kom "Den Stora Tröttheten!"

Det är väl bäst jag skriver det här på stubinen - innan jag däckar i soffan! :)

Resan har gått SÅ bra, över alla förväntningar. Toppen.  15 stycken blev vi totalt. Vädergudarna var med oss på ett otroligt sätt, nästan som om någon hållt en hand över oss. (Kanske var det så!)

Jag ger några superkramar till Agneta som såg efter MIG (!) Jag hade så fullt upp med att organisera, planera, se efter deltagarna, få allt att funka, så jag var säkerligen helvirrig ibland.

Fredag

Jag och Agneta körde upp till Hunnebostrand i ÖSregn!! Det bådade inte gott! Kände en stor klump i magen. Kallt, blåsigt och regnigt. Hur ska vi ta oss igenom den här helgen?

Vi kollade runt på restauranter och bokade sedan in hela gänget på Bella Gästis, som ligger så vackert vid kajen. De bjöd på en härlig Tex Mex buffé.

Och se...när gänget anlände c:a 18.30 slutade regnet.

Kvällen blev toppen med god mat och många skratt.

Om ni inte bott på vandrarhem tidigare kan jag berätta att så här ser det ut :) Ifrån sängen, alltså....

Lördag

När vi checkade ut 09.30 lägrade sig de mörka molnen över nejden och det blåste "småspik"! (Neeej!! Hur ska det här gå?!)

Vi tog på oss ALLT vi hade och tog oss över till Bohus-Malmön.

Och se....precis när vi hade träffat AnnGret bröt solen igenom och vinden mojnade!

Här hälsar AnnGret oss välkomna innan vi går in i Hembygdsgården (det vita huset till höger - och ja, det är snett och vint :)  Allt lutar!)

Efter att vi beundrat alla gamla saker i gården körde vi ut till Dödvik och Porsholmen - platserna från boken. Vi avslutade med kaffe hos Lena i hennes nyöppnade café. Och då visade sig Malmön på sin allra bästa sida i solljuset! Det var så vackert!

In i bilarna igen, körde en sväng till Kungshamn och Smögen och sedan direkt upp till Tanum, där vi åt lunch.

Och så fick alla Växjöbor äntligen se Minya och Skjöld.... (och Orm!)

De som var kunniga sa att det gick alla möjliga leylinjer ovanför hällen.

Inget regn - tack och lov! - men det blåste så gruvligt.

HUR ska det gå uppe på toppen? tänkte jag.

Vi skulle ju upp till rösena där Minya och Skjöld ligger.

Jag ringde Benjamin, som skulle genomföra offerceremonin efteråt, och sa att vi nog skulle bli tidiga.

Inte katten skulle vi stå ut någon längre stund där uppe!

Men VAD hände...?!

När vi kom upp dit mojnade vinden.

Den bara dog ut. Helt otroligt!

Folk satte sig och mediterade och var trollbundna över allt som "kändes" där uppe. Nästan så man blev yr, sa flera av dom.

Sedan tog vi oss ner till muséet och där utanför satt Benjamin/Skjöld och väntade med sin trumma och fackla.

Som nästan var utbrunnen.

Stackarn, han hade väntat i en timme :) :)

Med trumma och bjällror runt fotlederna ledde Benjamin oss in i ett av långhusen, där vi fick var sin fackla.

Och sedan vandrade vi i procession ner till offersjön med facklorna höjda. Takftast, steg för steg till trumslagen.

Ingen sa något. Det var plötsligt alldeles stilla.

Vi var alla så uppfyllda av stunden.

Efter Benjamins inledande ritual då han åkallade Oden och Njärd samt offrade mat till gudar och gudinnor fick vi själva gå ut och offra elden till alla väsen i den heliga sjön.

Jag hade tagit med mig salvia som växt utanför Piphuset där Arvol bor.

Den delade jag med mig så att vi alla kunde offra salvia ner i vattnet.

Det blev så mäktigt att en av damerna började gråta.

Tårarna bara rann....

Jag tror vi alla var tagna av stunden.

Och precis efteråt, när Benjamin avslutade med att åkalla solgudinnan, bröt solen återigen fram genom molntäcket!

Efter ceremonin checkade vi in på ett hotell i Grebbestad och åt en god middag på kvällen.

Hälften av gänget inväntade kvällsmörkret och 23.00 åkte de tillbaka till Vitlyckehällen, klättrade upp till bronsåldersrösena och satt där uppe under fullmånens sken till framåt 02.00

Mäktigt!!! (Själv sov jag som en stock vid det laget.)

Söndag

SPÖREGN när vi vaknade. Blåsigt och urkallt. (Neeej! SHIT!)

Vi checkade ut vid tiotiden, körde tillbaka till Vitlycke och Det Heliga Berget Aspeberget. Där mötte vi upp med Lasse. Och då bröt solen fram!

I två timmar gick vi runt på berget.

Jag kan lugnt säga att alla var väldigt imponerade av Lasses fantastiska kunskaper om i stort sett ALLT som har med forntiden att göra.

Även kulturer i andra länder....

Lasse pratade och vi lyssnade.

Precis lika fascinerande som alltid.

Och folk frågade och frågade och frågade....

Här berättar han om hästens betydels i ritualer och ceremonier - hos bronsåldersfolket och ända fram till 1800-talet. SÅ spännande att höra!!

Och sedan blev det en urgod bronsåldersbuffét på Vitlycke muséum innan vi alla tog adjö av varandra.

En enormt rolig helg.

SÅ lyckad på alla sätt och vis.

Allt fungerade! T o m vädret!

Jag är jättenöjd och glad och tacksam. Men ofantligt trött. När man "gått i mål" och börjar slappna av kommer den där tröttheten som om någon klubbat en. Men det känns också som om man fått med sig SÅ mycket energier och krafter och något "speciellt" som är svårt att förklara. Tror alla kände samma sak.

Någon gång under veckan ska jag lägga upp många fler foton på hemsidan.

Återkommer när det sker. Nu ska jag däcka :)

Annika - tack för att ni orkade läsa allt :)

Stort tack till mina bloggvänner Conny och Birgitta, som inte bara kom och lyssnade i lördags utan även skickade mig dessa foton.

Kram!

Ny vecka! Nya möjligheter och omöjligheter att överstiga :) :)

Denna vecka blir spän-nan-de. På lördag är det fullmåne. Och då ska vi stå med facklor vid våra förfäders heliga plats och skänke elden till offersjön. Som för tretusen år sedan.

Det är alltså dags för första resan "I Minyas fotspår" och det ska bli så kul. Min kompis Agneta från Kalmar kommer hit på torsdag, så hinner vi med lite tjejsnack innan vi drar upp till Hunnebostrand på fredag.

I dag kommer Embla-dansaren Anna hem från sin turné i Norge. Hoppas hon kontaktar mig, så får vi se om vi kan hitta på något. Dessutom ska min kontaktperson på Uddevallagymnasiet träffa VD:n på Vitlycke muséum idag. Håller tummarna hårt för att något trevligt kan hända där också.

Annika - snart på väg på en affärslunch

Jättstort TACK till mina bloggvänner som dök upp på föreläsningen!

Och till alla andra, givetvis.... För det kom en hel del folk. Många fler än jag hade räknat med. Jättekul :) :)

En märklig sak hände när jag precis skulle svänga in till Tanum. Plötsligt såg jag en örn cirkla över vägen. Det är ju inte så väldigt vanligt att man ser örnar och den flög så lågt, precis framför bilen. Wow, vad härligt!

Jag var på muséet i god tid och fick en kopp kaffe i caféet. Till min stora glädje var arkeolog-Lasse där och det blev en stor kram, senaste nytt och  planering inför hans guidning nästa söndag med Växjögänget.

Han var där med ett gäng handkirurger (!!) som försökte hitta hällristningsbilder som dom kunde använda i sin marknadsföring. TÄNK så många olika ändamål hällristningarna fyller, tänkte jag :)

 Jaha, här ska jag vara, tydligen.

Föreläsningen gick jättebra, men jag var faktiskt nervös innan! Det brukar jag nästan aldrig vara. Jo, om jag ska prata för 500, kanske, men inte annars. Fast det här kändes ju speciellt, på något sätt....

Ansvaret hängde tungt på mina axlar.

Jag kände ju att Minya & Skjöld var där och alla andra som har använt den här platsen för ceremonier.

Och Orm försökte jag låta bli att tänka på (ler)

Jag hade verkligen tänkt ta foton på bloggvännerna efteråt men allt blev så jättesnurrigt. En reporter från en Strömstadstidning drog iväg med mig för foton medan en liten kö snirklade sig fram till bordet där jag signerade böcker.

Det blir alltid så vimsigt efter föreläsningar, folk ska prata och fråga och köpa böcker och så där.... Ofta tycker jag det roligaste faktiskt är EFTERÅT. När man få träffa publiken och prata med dom och alla har sina egna små anekdoter och berättelser och minnen :)

Det här är en spännbuckla - d v s en brosch som användes för att hålla ihop en mantel med. Hittad i en grav.

Solhjulet. Ser ut PRECIS som indianernas medicinhjul.

Överst till vänster drar en häst iväg med solhjulet. Det föremålet är hittat i en dansk grav.

Nu är jag hemma och blev så där fruktansvärt trött igen, som jag blir ibland efter föreläsningar. Puuuh....fattar inte vad man sysslar med egentligen.

Jo, jag måste ge ett STORT tack till Vitlycke museum som skötte allt så SUPERproffsigt! Som föreläsare har man upplevt det ena och det andra och serviceandan kan skilja sig REJÄLT! Men detta var högsta betyg. Ny personal överallt - och fortfarande lika proffsigt och trevligt!!

Nu blir det bara slappa på soffan eller balkongen resten av kvällen.

Annika - nöjd och glad att allt gick bra

God morgon mina vänner!

Jag vaknade tidigt i dag och har nu packat ner böcker - och filmen, tar med mig några eftersom jag ibland får frågor om den.

Solen strålar fortfarande. En dag till.

Jag har siktet inställt på en halvtom föreläsningssal :) Turisterna brukar ju vara många sådana här helger, så kanske några av dom hittar vägen in.

Och så kommer ju några bloggvänner - jättekul!

Såg också att muséet har samarbetat med Vuxenskolan och Tanum Kultur i det här arrangemanget och det kanske ger lite utdelning.

Det ska bli jättekul att komma upp till "heliga marker" igen.

Vi hörs ikväll när jag är tillbaka igen.

Annika - på väg...alldeles snart....

Men OJ!! Nu blev jag helt tagen!

Min son ringde just. Han befann sig på Bohus-Malmön. Där har en ny ägare tagit över restauranten och skall nu genomföra en rad förändringar som kommer att göra den mycket mer populär.

Och det konstigaste av allt: han har tagit fasta på Pyttarna!

Han har grävt fram texter från slutet av 1800-talet som berättar om Pyttarna - texter jag aldrig hört talas om - och dessa texter pryder bl a menyerna. Nu ska ALLA som kommer till Malmön (och helt klart besöker restauranten) få kunskap om folket som ingen ville prata om.

Men, det är ju helt otroligt!! 

 Ett av de tolv bronsåldersrösena på Pyttarnas ö.

Detta är 30 m långt och har varit dubbelt så högt.

Vilka är alla dessa människor som ligger begravda på denna märkliga ö?

Hur kommer det sig att vi är två personer som tagit på vår uppgift att föra ut information om Pyttarna - så gott som samtidigt?

Tror ni att det är en tillfällighet.....?!

Annika - jag vet ju vad Minya har sagt, så i och för sig är jag inte förvånad.

Det finns krafter vi inte förstår....