Så där helt plötsligt blev jag uppringd av min kompis syster, Maj.

Hon är konstnär och hade alldeles nyligen läst ut "Kvinnan i Klippan."

Helt uppfylld av boken bestämde hon sig för att måla en tavla med inspiration från handlingen och just idag hade hon vernissage nere i Varberg.

Ville jag kanske komma dit?

OM jag ville!
Att min bok kan inspirera en konstnär till en tavla - det är ju helt enormt!!

Wow! Jag känner mig otroligt hedrad!

Här är konstnärinnan - dagen till ära klädd i vackra lila kläder som går ton i ton med flera av hennes målningar. (Och så "råkade" jag köpa blommor som också gick i lila!)

Maj målar underbara tavlor, fyllda av själ.

Faktiskt är det så att Mikael Persbrandt har blivit imponerad av hennes konst och redan har pekat ut några tavlor han vill ha.

Tavlan till vänster om Maj är från "Kvinnan i Klippan."
Den skildrar Malins kamp mot Orm och alla de onda andar som lösgörs under ceremonin i Tanum.

Här är ytterligare två av hennes målningar:

 Ser ni fågeln?

Det är verkligen en konstnärlig familj.....

...för här står nästa syster, Gun (som kallar sig Liv som konstnär), och visar upp sina färgrika tavlor. MED matchande kläder!

Så livsbejakande och härligt, speciellt så här i vårens tid!

Nu har vi tre använt all vår fantasi och kreativitet och kommit på en helt fantastisk idé - varför inte skapa en upplevelse för alla sinnen på olika platser i Bohuslän under sommaren? Vernissage (med målningar inspirerade av boken samt hav och vatten), bokpresentation samt ett samarbete med en teatergrupp som skulle kunna spela upp scener ur boken. PÅ klipporna. Där allt utspelade sig. WOW!

Massor med idéer! Men så är vi alla tre entrepenörer och idésprutor. Underbart med sådana människor! Då hittar jag verkligen ny energi.

Vänta bara tills vi tänkt klart.....!!

Kolla, kolla, kolla....."Kvinnan i Klippan" har blivit konst.

Helt fantastiskt!

Jag är nästintill mållös...det känns så stort!

Alla ni som gillar konst, bege er nu till Hotell Fregatten i Varberg och titta på utställningen där flera olika konstnärer visar sina alster.

Fram t o m 18/4 pågår utställningen.

På påskdagen kommer jag att vara där och sälja böcker.

Annika - som vill vara med och SKAPA....vad som helst bara jag får VÄCKA alla sinnen....

Vattumannen "pushar" för min bok - snyggt!

De sålde tio stycken "på studsen".

När det gäller Svarta Katten nådde dom böckerna sin topp efter TVÅ ÅR!

Det är lurigt med böcker.

Ofta säljer dom bra i början, sedan blir det tyst ett tag (det är då jag tror att allt är över och boken har dött).

Men sedan börjar folk som gillar böckerna att prata om dom - tydligen - och då kommer det riktiga lyftet. Så har det varit med alla mina böcker....

För övrigt har Folke och jag fått mail från en dam i Tyskland som vill köpa vår film. Och, som många gånger tidigare, förorsakar mailet ett stort skratt!

Som producent för filmen står Folkes företag "Levande Bilder".

Mailen lyder alltid:

"Dear Annika and Levande"

Hahahaha. Det är så kul när dom tror att "Levande" är förnamnet och "Bilder" efternamnet.

Annika - som inte gör många knop idag.... 

Nu sitter Agneta och jag och äter smörgåsar.

Som vanligt är jag DÖHUNGRIG efter det att jag föreläst.

Bildspelet blev SÅ bra och vackert.

Tekniken fungerade och allt gick bra.

En herre i publiken ställde många frågor om hällristningar, så jag svarade så gott jag kunde.

Efteråt berättade han att han var forskare och höll på med en magisteruppsats om hällristningar.

"HELP"!

Jag tackade honom djupt för att han inte sa det INNAN föreläsningen.

Då hade jag nog fått tunghäfta.

Det var flera som ville prata med mig när jag signerade böcker, så jag fick tyvärr inte tid att prata med denna herre. Det hade jag VÄLDIGT gärna gjort. Så spännande. Han skulle ev. följa med på resan i maj. Hoppas det.

I morgon ska Agneta och jag gå runt lite här i Kalmar.

Sedan ger jag mig iväg vid lunch, stannar till i Eksjö för att hälsa på min kollega och kommer väl fram tillbaka tilll Göteborg någon gång på kvällen.

Annika - ...och nu blir det tjejsnack!! Hela kvällen :) :)

Jag packar. Igen.

I morgon ger jag mig av till Kalmar och det ska bli JÄTTE-kul!

Ser verkligen fram mot föreläsningen - nu har jag ju ett bildspel med mig, så det blir lite extra roligt att visa de här vackra bilderna.

In med alla böckerna i bilen.

Inte bara ska det bli kul att föreläsa om Minya i morgon.

Det ska också bli roligt att träffa min kompis Agneta, som är vänlig nog att ge mig en sängplats :)

Agneta ska med på Tanum-resan i maj och då är det min tur att bjuda in henne.

Kul med vänner som man kan hälsa på och bli påhälsad av!

Tom-Tom säger att det tar fem timmar och tio minuter att komma till Kalmar - vilket innebär sex timmar eftersom jag stannar och äter.

Eniro.se säger att snabbaste vägen är över Jönköping.

Hitta.se säger att snabbaste vägen är att vika av vid Borås.

Vad Tom-Tom säger har jag inte kollat.

Känns lite förvirrande....?

Eftersom jag ska föreläsa 18.30 och behöver några timmars vila efter den långa bilturen kommer jag nog att ge mig iväg strax före tio.

Kalmar - gå nu man ur huse till biblioteket i morgon!
Så träffas vi där!
Okej?

(Skratt)

Annika - som har ont överallt efter träningsrundan på gymet i går. Shit, vad jag är otränad...suck...

Redo att ge mig iväg till föreläsningen i min nya scarf.

Jodå...jag köpte en. En vårscarf.

Det kom inte så jättemånga, c:a 25 stycken.

(Jag hade inte heller gått ut frivilligt en sådan här ruggig, iskall kväll!)

Men det blev en väldigt härlig atmosfär och jag var så "uppfylld" - eller vad jag ska kalla det - så vips hade 1 1/2 timme gått. VART tog tiden vägen? Det kändes som om Minya var med mig...."all the way".

Jag hade skrivit ett personligt meddelande i böckerna - olika i varje bok - så att "rätt" meddelande skulle komma till "rätt" person när de valde vilken bok de ville köpa. Och det gjorde det verkligen! För OJ vad det stämde bra! Och böckerna gick åt, alla utom fyra.

Det verkar som om flertalet tänker följa med på resan till Tanum, så nu håller jag tummarna att det blir många anmälningar!

Jag hade skrivit ut foton som jag visade upp.

Skulle kunna rama in dom här....

 Min lyxiga supé 

Efter mina föreläsningar blir jag URhungrig.

Och vis av erfarenheten vet jag att det aldrig är något öppet - förutom gatuköket - i de här mindre städerna.

Om inte hotellet har egen restaurant tycker jag inte heller det är så kul att gå ut och äta ensam på kvällen.
Därför köper jag något att äta på rummet istället.

I morgon sover jag nog över frukosten (som slutar nio).

Har ju ingen tid att passa, så jag ska BARA lata mig och i lugn takt låta Tom Tom ta mig från Växjö till Åhus.

Annika - bekvämt nedbäddad i sängen

Tomtom skötte sig utmärkt, ska jag säga!
Jag hade tänkt åka över Borås.

Tomtom ville åka över Halmstad.

Jag lade mitt liv i Tomtoms händer....och ser man på...vi KOM till Växjö!

27 mil och drygt tre timmar senare "landade" jag utanför hotell Värend.

Troligtvis billigaste hotellet i stan.

Det är jag själv som betalar och då är jag snål. (haha)

Jag var SÅ hungrig!
Slängde bara in sakerna och promenerade ner till centrum.

Det är så svårt när man kommer till nya ställen och inte har en aning om var restauranterna finns.

Och fy fffff-----n vad kallt det var!! VART tog våren vägen?!

Maaaaaat!! Var finns det maaaaaaat?!

Svag av hunger (hehe) stapplade jag till slut in på Åhléns. Orkade inte jaga runt mer, dessutom vrålfrös jag!

Och Åhléns var ingen höjdare. Lagom tråkig mat.

Men gullig personal :)

Sedan MÅSTE jag bara få tag i en halsduk. Ha ha ha - dagens skämt!!
"Nej, vi har inga halsdukar!" sa expediterna. "Vi har VÅR-kläder nu!"

Jahaaaa!

Så jag gick ut i snöyran, frostgraderna och blåsten, glad och lycklig över att det var VÅR, så att jag inte behövde en halsduk!

(Men jag fryser så jäkligt mycket ändå!)

Nu är jag i mitt pyttelilla hotellrum (ler) och vilar lite innan jag ska iväg på föreläsningen.

Jag ser VERKLIGEN fram mot kvällen! Ska bli SÅ roligt!
Men dom här öppna föreläsningarna är alltid lite pirriga. Man vet ju aldrig hur många som kommer - i motsats till de interna föreläsningarna jag vanligtvis gör, där folk är tvungna att komma och lyssna på mig. Ha ha! Det gillar jag! TVINGA dom att lyssna!

När det gäller öppna föreläsningar har jag haft som minst fem åhörare (hihi) och som mest över tusen. Men det var när jag turnerade med Claes Malmberg, så jag kan inte ens ta åt mig äran. Suck.

Får se hur det blir ikväll. Om någon vågar sig ut i kylan.

Men jag är laddad och förväntansfull och JÄTTEGLAD att få komma ut så här och prata om Minya.

Ska alldeles snart sminka mig, ta på mig mitt solhjulshalsband från Tanum och ge mig iväg ut i kylan.

Vi hörs sent i kväll!

Annika - som peppar upp mig själv och tänker på Minya

Nu är det bokat och bestämt.

2 maj kommer jag att föreläsa på Vitlycke Museum i Tanum kl. 13.00

Det känns ärligt talat pirrigt.

Rätt inne i Det Heliga Området.

Med alla "spirits" som finns där.

Och Orm.

Nä, det ska bli jätteroligt och väldigt högtidligt. Inte vet jag om folk kommer att offra en lördag i maj (dessutom under Kristi Himmelfärdshelgen) för att komma och lyssna. Det krävs nog att det regnar.

Å andra sidan är kanske turister där.

Tyskar. Ha ha!  

Ristning av blåval på klippan vid Brudparet.

Ovanligt!

Sedan har jag också bokat 13 oktober för Wäxthuset i Ängelholm.

Vi ska tillsammans ordna en resa våren 2010 (!!)
Låter fruktansvärt långt borta! Men VIPS - är man där :)

Jag försöker lägga upp föreläsningar och signeringar på

hemsidan.

Annika - som tittar ut på den knallblå himlen :)

Nu är jag hemma igen.

Fick nog en överdos havsluft, för jag blev riktigt trött. (Ler)

Först ställde jag kosan mot Bohus Malmön.

Färjan går inte så ofta nu när det är lågsäsong. Missar man den blir man stående på kajen i en halvtimme.

DÄR är mitt lilla hus. Längst in i viken. Grönvik, heter det.

Tyvärr hann jag aldrig dit.

Fick bara se huset från färjan.

Jag körde längst ut till kusten - till Dödvik, som boken handlar om.

Tog en massa foton.

Jag var alldeles ensam - bara jag, vindarna, vattnet och klipporna.

På vägen tillbaka, när jag tittade på alla sönderhuggna, sargade klippor fick jag nästan en "uppenbarelse" - eller vad jag ska kalla det.

Som om Minya var där och berättade om den här ön, som varit SÅ speciell för bronsåldersfolket.

Alla de här klipporna var heliga. Men nu är de förstörda. Bortsprängda. Sårade.

Bohus Malmön blev stenhuggarindustrins hjärta. Nästan hela ön förstördes.

Just denna ö, som helt uppenbart var en forntida gravplats eller ceremoniplats.

Är det en tillfällighet?

Eller en omedveten drift att utplåna allt det hedniska, allt det starka.

Det sker på SÅ många ställen i världen.

Jag tänker på Navajoindianerna som återigen får se sitt heliga berg Big Mountain förstöras av kolkraftverkens rovdrift.

Eller Lakota och deras kamp för Bear Butte, det heliga berget. Just DÄR ska man bygga motorcykelbarer. (Av alla ställen...!)

"Återställ balansen", sa Minya. "Hedra våra heliga klippor. Låt såren läka, låt kraften få blomma som den gjorde när vi levde här. De här klipporna har plågats länge nog. Ön var helig. Den är fortfarande helig. Någon måste berätta om glömda minnen. Låt folk få förståelse för vad som finns här ute...."

"Okej", sa jag och tänkte på möjligheten att göra en film om boken. "Okej".

Jag lämnade ön med Minyas ord ringande i mina öron. "Låt folk få veta".

De här fotona ska åka med mig till Växjö och Kalmar och många andra ställen. Folk ska få veta. Och Pyttarna ska få upprättelse!

Sedan körde jag till Kungshamn där jag mötte Lasse.

Och därefter började våra problem.

Vi ville bara sätta oss någonstans och ta en kopp kaffe. Men det gick inte. Det fanns inte ett enda fik öppet!

Jag frågade folk som passerade: "Finns det nånstans att fika här?"

De tittade på mig som om jag vore tokig och skrattade: "Nej!"

Storstadsbo som jag är förstår jag inte riktigt det där.

"Men nånstans?? Har ni inget fik?!"

Dom glodde på mig som om jag vore rubbad. "Näää!"

Jag föreslog Lasse att vi skulle gå in på Kinarestauranten och ta en kopp kaffe. Det var nästan tomt där inne.

"Nej, här ÄTER man!" sa servitrisen halvsurt. "Inte dricka kaffe!"

Jag sneglade på kaffet som stod alldeles framför mig vid disken.

"Men...varför kan man inte få köpa en kopp kaffe....?

"NEJ!"

Ooookej....vill man inte sälja så vill man inte. Jag förstår inte sådant där. Heller.

Till slut hittade vi en pizzeria där ägaren erbjöd oss kaffe och småkakor. Äntligen!

Nej, jag ska nog inte flytta till Kungshamn.

Har funderat på det någon gång...men...näää....!

Vi tog en promenad längs kajen och sedan blev vi hungriga, så då åkte vi till Hunnebostrand för lunch. Där är det i alla fall Bella Gästis ett säkert kort.

Det blev som alltid ett trevligt samtal.

I sommar skall Lasse gräva på ett ställe han tidigare visat mig, ett ställe som måste varit en betydande ceremoniell plats för tretusen år. Där fanns t o m tecken på riktiga altare. Offeraltare? Jättespännande. Det blir bara mer och mer spännande ju mer vi pratar.

"Ska vi skriva en bok tillsammans?" sa Lasse, som skulle uppskatta att för en gångs skull slippa vara så himla vetenskaplig.

(Och bli lika galen som jag! Det är HÄRLIGT, lite mindre vetenskap och lite mer "galenskap" så blir det nog kanonbra!) (Fniss)

Jag vill skriva om offerkällorna han forskar om just nu.

Om Kärringsjön i Halland, som han gärna berättade om. Dit kom folk och offrade i bronsåldern ända fram till 400 e Kr.

Lasse tror att ordet Kärring (som ju är nedsättande i våra dagar) kommer från ordet Käring, alltså nån man älskade, och att sjön var ämnad till Freja.

I sjön finns nämligen massor med offergåvor, bl a saker som vi vet offrades till kärlekens gudinna - Freja.

Sådant där vill jag skriva om! Det är så spännande!

På hemvägen tog jag en sväng till vandrarhemmet där vi ska bo under resan i maj. Det var stängt, men jag fick i alla fall se var det ligger. Och det var en väldigt positiv känsla - mitt i parken med Gammelgården och Stenhuggarmuséet.

Så vackert! Här kommer vi att trivas.

Annika - med nya krafter och insikter