Fick inget provex. av bokomslaget idag heller. Det borde ha kommit fram redan i går.

Ringer förlaget. Killen jag haft kontakt med och som lovat skicka omslaget hade åkt utomlands. (Oh, GREAT!!) Så nu skickar dom det i dag i stället. SUCK!

Det börjar verkligen brinna i knutarna, vill ju ha boken klar för julhandeln.

Nu ska jag i alla fall avboka signeringsdagen på Vattumannen, för det kommer inte att funka. Tyvärr.

OBS! Så fort pressarna börjar rulla ska jag utlysa en TÄVLING! Vinn första boken - signerad och allt. Så "Stay Tuned!" (ler) Om allt inte strular sig fullständigt, så blir det tävling under veckan.

Annika - som börjar bli o-t-å-l-i-g

Åååh, vad jag blir trött. Jag tror inte jag haft en strulfri tryckning av mina böcker någon gång! Och genom åren har jag stött på fler oseriösa, värdelösa tryckerier än jag kan räkna! Helt otroligt. När jag tryckte upp Livets Lapptäcke fick jag hem 200 böcker - där sidorna lossnade! Jag klagade, men tryckeriet sa att dom gjort vad dom kunnat utifrån SIN förmåga och bättre kunde det inte bli! (EXCUSE ME?!) Jag fick ingen kompensation och förlorade 12.000:-.  (Och nej, Konsumentverket gäller bara för privatpersoner, inte företag. Vi företagare måste reda upp sådant där i domstol. Precis som man har råd med DET!!)

Idag har tryckeriet lagt in mer färg i himlen och i vattnet på omslagsbilden, skickat det till Patrik som infogat det, men som mailat mig med sin åsikt om att resterande färg ser platt och trist ut. Tryckeriet kan inte göra mer, säger dom. Och så pratar dom båda två med mig på sitt "typograf-tryckeri-språk" som jag inte har något lexikon till. SUCK!!!

Så vad gör jag? Halvdåligt omslag? Leta rätt på nytt tryckeri? Hur lång tid tar det? En månad? Och tänk om dom är värre klåpare än tryckeriet jag har nu? Dom är i alla fall hyfsat bra?

Men SEDAN tänker jag: kommer de som vill läsa boken verkligen att tänka "Men oj, kolla!! Färgerna på omslaget är inte så där jätteskarpa!" Nää, knappast...(Fniss)

Annika - som hör Minyas viskningar. Hon vill ha ut sitt budskap NU och struntar fullständigt i några oviktiga färgskiftningar....

Och så damp brevet ner från tryckeriet!

Hurra, första exemplaret av boken är klart! Det ska bli SÅ spännande att se!

Här har ni boken! I lösvikt....haha.

När jag tog upp omslaget i min hand blev jag alldeles rörd. Här är alltså boken - som jag sett framför mig i två år! En märklig känsla av ödmjukhet svepte genom mig, jag blev alldeles rörd. Det var en så stark känsla, något alldeles speciellt. Kan nog inte förklara riktigt.

Shit, vad tjock den blev! Hoppas ni står ut med det....

Men det blir mycket spänning för pengarna och den varar länge, det lovar jag! (Skratt)

Men tyvärr var jag inte nöjd. Färgerna på omslaget var alldeles för svaga och bilderna inuti boken var för mörka. Nu har jag "tussat ihop" tryckeriet med Patrik, så att dom kan förklara för honom vad dom behöver. Själv förstår jag inte vad dom pratar om halva tiden! "Fackspråk", vet ni.

Hoppas dom fixar det här fort nu så pressarna kan dra igång!

Annika - som ska vara i Halmstad kl. 09.00 i morgon

Idag skickade jag iväg inlagan av boken till tryckeriet - väntar nu bara på att Patrik skickar omslaget, sedan är allt klart.

Och det är NU jag får det stora panikanfallet! (Haha) Det händer varje gång! Mina böcker finns ju i min själ och i mitt hjärta. Mina huvudpersoner är levande - på riktigt. Men sedan kommer den där dagen då dom ska ut i vida världen. Då andra människor skall läsa och bedöma och kritisera och tycka en massa. Urrrrrk! Det är så hemskt!

Och nu är dagen snart inne. Nu är vi på upploppssträckan. Tryckeriet kommer att skicka mig ett par böcker för påseende och när jag säger okej går pressarna igång. Och därefter tar det c:a 1 - 2 veckor innan jag har mitt hem belamrat med lådor. :)

Nu hoppas jag att Skjöld är nöjd - han ville ju så gärna att jag skulle skriva hans frus berättelse. Vilken FIN gåva till någon man älskar så djupt! (Ler)

Annika -  som tror att Minya och Skjöld ser till att boken tar sig runt i Sverige

Nu har jag äntligen skickat in baksidetexten. Jag har ändrat och ändrat (skratt). Så där håller jag alltid på, kan inte bestämma mig. Som sagt, några få rader ska åstadkomma underverk: d v s få folk att köpa boken. Och det är inte lätt när boken innehåller så mycket.

Men så här blev det till slut.

"Malins lilla son Loke håller på att dö och läkarna står maktlösa.  Förtvivlad återvänder hon till sitt föräldrahem i Bohusläns skärgård för att söka efter svar och det är då hon får se den mystiska kvinnan från forntiden. Malin dras in i en värld fylld av ceremonier och ritualer, av gudar och gudinnor och av magiska symboler inristade i klipporna. Allt har en koppling till det mystiska folket som en gång befolkade Bohus Malmön och till bronsålderns mäktiga altare vid Tanum.

Malin måste bryta den förbannelse som inplanterats i hällarna, hon måste väcka det som sovit i klipporna i över tretusen år och därmed måste hon också stå öga mot öga med Ondskan.  Men hur långt är en mor beredd att gå för att rädda sitt barn?

En roman om bronsålderns mystik, om hemlighetsfulla budskap som karvats av våra förfäder och om kampen mellan ljus och mörker.  Men framförallt en hyllning till kärleken och till Moder Jord."

Annika - som idag ska möta upp med en kompis och äta pannkakor. Innan jag går till gymet och tränar bort dom (ler)

Mellan gravarna.

Här satt jag och fick till mig halva boken, nästan......

Nu har jag skickat baksidebilden till Patrik - och det blev bild nummer fyra.

Tusen tack för att ni velat engagera er och hjälpa mig välja!! :) Det verkade som fyran var mest populär.

Jag tycker Nikeisha och Benjamin var så gulliga tillsammans på alla foton - helt otroligt, med tanke på att jag inte ens hade träffat någon av dom innan fotograferingen.

Just nu väntar jag på besked från tryckeriet hur bred bokryggen ska vara och så ska Patrik få informationen så att han kan göra hela omslaget och skicka över det. Boken är min tjockaste hittills! 312 sidor! Det var inte riktigt meningen, men va´ katten....den ville ju inte ta slut! (Fniss).

Annika - som tänker koppla ner och koppla av alldeles strax....

Här ligger dom begravda....Minya och Skjöld.

Ibland undrar jag SÅ vilka personer som ligger i dom där två gravarna!! Högst upp på berget. Det måste ha varit andliga ledare eftersom hela området var ett andligt center. Synd att man aldrig får veta.

Nu har det här inlägget glidit så långt ner, så jag påminner om det:

http://banfield.bloggagratis.se/2008/11/01/1071061-hjalp-mig-valja-bild/

Jag har fortfarande inte bestämt vilket foto jag skall använda, så fortsätt gärna med era åsikter :)

Annika - som kanske skall se på James Bond ikväll. Eller något annat....

Häromdagen läste jag en diskussion om min nya bok på en Internetsajt. Den ena parten var upprörd över att jag skrivit om asar och vaner, trots att dom uppenbarligen inte existerade på bronsåldern.

Det är liksom så jättekul. Kan inte låta bli att le.

1) Boken är en s-a-g-a. Den är ungefär lika sann som Da Vinci Koden.

2) Ingen har hittat några hållfasta bevis över vilka folkslag som levde i Sverige för tretusen år sedan. Ingen har heller lyckats slå fast om asar och vaner fanns på riktigt eller om dom endast är mytologiska varelser. Så boken kan vara uppåt väggarna fel. Eller den kan vara helt rätt. Var och en får tro på sina egna teorier.

3) Boken har inte ens kommit ut än.

Tja, det bådar nog gott, tänker jag. Det kanske blir massor med ilskna diskussioner beträffande sagan om Minya och Skjöld. Kul! Det enda jag oroar mig för att dom ska dra in expertisen jag använt mig av ( t ex Lasse) och anklaga dom också. Hrm...kanske får skriva en extra rad i boken så att dom hålls "skuldfria"!

Annika - suck, det är mycket att tänka på.....:)