Idag blir jag firad av min son!

MYCKET trevligt.

Vi åkte till Tjolöholms julmarknad och hade tydligen glömt hur det var för några år sedan, när vi blev grymt besvikna. Det blev vi den här gången också.

Det kostar 75:- för att komma in.

Per person.

Och för det får man.....ingenting....

Alltså ingenting mer än möjligheten att spendera ännu mer pengar.

Det känns faktiskt rätt "snullet".

I stallen kan man besöka ett antal stånd där det säljs julsaker och julmat.

Men "gratis" julmarknader finns ju runt hela stan, dessutom med ett mycket större utbud.

Komma in i slottet fick man göra, gratis!

Och hälsa på tomten var också gratis.

Men snart insåg vi att man endast kom in i några få rum.

En rundtur i slottet kostade nämligen ytterligare 50:-.

Men kören utanför slottet var ju gratis i alla fall.

Däremot inte hästtaxin som transporterade folk mellan slottet och arbetarbyn.

Den kostade extra.

Fast Pålle var ju fin i sin tomteluva!

Fast ALLRA finast var ju herr och fru Dickens, som tittade in i den lilla drängstugan för att kolla hur de anställda bodde.

De poserade snällt framför den vackra himmelssängen.

Nu vill jag inte låta gnällig, men 150:- för oss två för att titta på en julmarknad - nej, det känns inte okej. Man kunde gjort så mycket mer som hade fått ingå i priset. Om inte annat för barnfamiljerna! Det är märkligt att detta jippo drar så mycket folk varje år.

Vi åkte snabbt därifrån och begav oss in till Kungsbacka istället, där Dezi bjöd mig på fika.

Och NU ska jag svida om för nu kommer snart lilla sonen tillbaka och ska ta ut mig på FIN restaurant, nämligen "Hos Pelle"!  

Annika - som ser fram mot att äta middag på "Hos Pelle", där jag bara lunchat tidigare

Hastings i Sussex, vid Englands sydkust, är en plats som många hört talas om. Slaget vid Hastings 1066. Normanderna genom Vilhelm Erövraren övertog landet från Saxarna och dödade dåvarande kungen, Harold.

Själv är jag säker på att jag bott här i ett tidigare liv.

Det har jag ju också. Ett tidigare liv för 30 år sedan, för här bodde jag i 10 år under 70-talet.

Men i själva verket rör det sig nog om hundratals år sedan, för varje gång jag kommer till Hastings känner jag att jag kommit hem.

Utsikten från vårt hotellfönster.

Den obligatoriska piren finns här förstås!

Hastings är uppbyggt på två kullar - East Hill och West Hill.

Här står jag på West Hill och tittar ner på Gamla Stan, den ursprungliga staden.

East Hill nerifrån stranden. Förr i tiden gick vattnet ända upp till klipporna.

Hastings har den största fiskeflottan som är strandbaserad i hela England! När båtarna kommer in dras dom upp med traktor eller - vilket var vanligare förr - vinschas upp på stranden. 40 båtar ingår i fiskeflottan. Dom är små om man jämför med svenska fiskebåtar. Och olyckar händer, tyvärr. 1988 föll Dezis halvbror överbord och drunknade.

East Hill med liften, där man kan åka upp och njuta av den underbara utsikten!

I Old Town finns många underbar gamla hus. Det är som att komma tillbaka till ett annat århundrade!

Här finns också smugglargrottorna. De är enormt stora med massor av vindlande gångar. Sydkusten var ett omtyckt område för smugglare och det finns massor med berättelser om hemliga gångar, lönndörrar och gömställen. Den intressantaste berättelsen - som är sann! - är den om smugglarkungen som sågs rida ut i skymningen med sin långa svarta cape. Han gäckade polisen i många år - tills man äntligen fick fast honom. Och det visade sig vara kyrkoherden i stan!

Det här är Dickens hus, där Charles Dickens bodde under flera år och skrev några böcker.

The Stag är en spännande pub med många berättelser - alla är nog inte helt sanna.

Här skall finnas hemliga gångar och mystiska märken efter en häxa.

De mumifierade kattorna hittade i skorstenen. Varför dom lagts där vet man inte, men svarta kattor höll borta onda andar. Kanske vaktade dom helt enkelt puben? Det finns också en berättelse om en häxa som skulle ha drivits från stan. För att ta död på hennes förbannelser dödade man även hennes två kattor.

Tja, vem vet? Men hela stan är full av mysterier och spöklika iakttagelser.

Dezi njuter av stranden.

Hastings kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Här finns det oändliga havet (okej, okej, det är engelska kanalen, men det KÄNNS som havet!)

Här finns den gamla bebyggelsen kvar sedan mer än 500 år.

Här finns så mycket minnen och så många "själar".

Och sedan älskar jag utsikten från kullarna. Där uppe kan jag sitta hur länge som helst och bara vila i den fantastiska vyn.

Här, i Hastings, har jag bott - inte på bara på 1900-talet.

Vissa saker VET man bara

Annika - älskar den gamla engelska kulturen

Tjolöholms slott söder om Kungsbacka - familjen Dicksons pampiga byggnad - lockar alltid till promenader och god mat.

Här har slottet vilat i 105 år - byggt i vacker Tudor stil eftersom familjen Dickson kom från England. Stenarna slottet är byggt av kommer från Skottland och inredningen från varuhuset Liberty i London.  

Men redan 1231 fanns ett slott just på denna kulle. Thiulfö hette det och tillhörde då kungen av Danmark.

Dezi och jag började med en utmärkt middag i den mysiga storstugan.

Givetvis slank det ner kaffe och kakor också :)

Sedan tog vi en lång promenad runt ägorna. Havet låg så stilla och var spegelblankt inne i viken.

Dezi fick en släng av "Gustaf Adolf"-hybris.

 "HÄR ska staden ligga!" ska Gurre ha sagt när han grundade Göteborg, varpå han pekade ut Göteborgs placering.

Häftigt att vara kung och bara kunna peka - så blir det en stad!!

Nu är jag hemma igen och tänkte ta ett par timmar vid skrivbordet. Har en del administrativa saker jag vill ha klart innan vi åker till England.

Annika - FEM dagar kvar tills vi åker....

Kunde inte somna i går kväll. Så där är det alltid när jag har föreläsning på kvällen - adrenalinet sprutar ut ur öronen flera timmar efteråt. (Skratt)

Men i morse vaknade jag och insåg var jag var någonstans......

....speciellt då jag gick ner till frukostmatsalen. (Och då insåg jag också att det var iskallt! Frukostmatsalen var som en liten igloo.)

Men herregud, där är ju Kullaberg!

Där hade jag en ledarskapskurs förra månaden, då jag satt och filosoferade vid Mölle fyr.

Och nu är jag alltså på andra sidan. Intressant!

Får nog granska Sveriges karta för ibland är jag verkligen "lost".

Nu ska jag alldeles snart städa ur rummet, så där som man gör på Vandrarhem.

Sedan ska jag försöka hitta in till Ängelholm igen.

Vid halv tolv-tiden skall Joseph dyka upp och sedan ska vi ha ett improviserat möte om "Heal the World". Det får väl bli på något fik någonstans.....det ger sig.

Och sedan - efter mötet - får jag ÄÄÄÄNTLIGEN åka hem igen. Denna gång ska jag vara hemma i fyra hela dagar!

Annika - det är helt okej att bo på Vandrarhem. Kostade mig 200:-. Fantastiskt, egentligen!

Efter kursens slut halv fem bestämde Ulf och jag mig för att ta en rundtur på de skånska "åkrarna".

Det är PLATT här ska ni veta :)

Vi kom in på släkten Trolles ägor.

Trolle är svensk uradel - ursprungligen från Småland - vars bakgrund kan spåras tillbaka till 1300-talet.

Trolleholm. Tjusigt!

Ett sådant här litet sommarställe kan man ju skaffa sig.....

Alla som är lika gamla som jag minns säkert TV-programmet Bialitt med Lasse Holmqvist.

Vi HITTADE Bialitt!
Fantastiskt :)

ÄNTLIGEN fick jag tid att gå ut och gå!

Jag sökte mig längst ut på udden av Kullaberg, där jag förra året fick hemska känslor av att Kullamannen fortfarande strök omkring. Men ikväll var det lugnt. Det var t om fridfullt.

Dessutom hade de byggt en utställningslokal med ett fik och en underbar terass ner mot havet.

Så fantastiskt härligt! Måste vara en dröm att sitta här på sommaren.

Själv trivs jag i mörkret.

Eller - rättare sagt - i skymningen.

Kanske har vampyranlag. (Skratt)

Många båtar gick på grund här i forna tider.

Det sägs att Kullamannen var en av dom som höll i gång elden.

Och att han fortfarande vaktar området.

Solnedgång över Kullaberg.

Vackra Moder Jord!

Miraklen upprepas varenda kväll. Och varenda dag.

Här på bänken satt jag i en halvtimme och såg mörkret komma.

Fyrljuset svepte över nejden och höll mig sällskap.

Inga spöken där i kväll.

Bara lugn. Och frid.

Annika - som äntligen fick min "injektion" av Moder Natur.

För er som inte läst Svarta Katten-böckerna tänkte jag berätta om Helsjön. Eller Skavsjön, som den heter i böckerna. Den finns mellan Horred och Fjärås i Halland och jag hamnade där när jag för sådär 12 år sedan hade en kurs för Friskis och Svettis på Folkhögskolan i Helsjön.

Sjön var magisk! Jag var helt såld. Vilket ställe!! Så jag åkte hem och skrev en bok om sjön och det blev alltså första boken i serien om Svarta Katten.

Efteråt fick jag reda på att sjön är enormt djup. Man har hittat romerska mynt på botten, så troligen är det en offerplats. I slutet av 1800-talet badade man brunn här. Leran sades vara radioaktiv och såldes på burk eftersom den kunde göra folk friska. Och folk strömmade till Helsjön för att bli botade!

Under andra världskriget gjordes anläggningen om för flyktingar och köptes senare av Svenska Kyrkan som nu driver folkhögskolan.

Jag har inte varit där sedan innan jag skulle träffa Arvol, då jag åkte dit och bad om lite extra kraft. Men nu draaaaar sjön mig tillbaka igen. Och jag borde åka dit innan jag ska pitcha min bok på torsdag, känner jag.

Konstigt - Minya och Helsjön hänger ju inte ihop.

Eller så gör dom det.

Helsjön hänger ihop med Omberg i mina böcker.

Och nu har jag lagt till Tanum också.

Annika - som borde hörsamma kallelsen och åka dit. Om jag hinner

Wow, jag har kontakt med omvärlden! Dock inte på mobilen. Det är lika spännande varje dag här att se om man är isolerad eller inte (fniss).

Så fort jag kommit hit slängde jag in sakerna på hotellet och tog mig en promenad upp till fyren och udden. Det är så otroligt vackert!! När jag åker upp hit på kullen känns det precis som när jag åker upp på Omberg! Det är något vääääldigt speciellt. Hrmmm....skulle inte förvåna mig om någon forntidskvinna här i närheten vill vakna till liv i en kommande bok.

Jag har ingen aning om det finns fyndigheter eller gravar eller tecken på boplatser runtomkring i trakterna. Men det brukar ordna sig. FÖRST brukar jag få ett "tecken". SEDAN hittar jag forntidsfynden :)

Annika - som fyllt själen med atmosfär och skönhet och nu ska ta en kopp te i restauranten

---------------

 En promenad upp till fyren:

Längst ut på udden:

Solen höll precis på att gå ner och en båt tuffade norrut: