När jag pratade med en kompis i dag kom jag att tänka på det där med missunnsamhet och avundsjuka.

Det ÄR verkligen en "sjuka" som härjar som en bacill i samhället.

Jag har kommit nära den där sjukan både som offer och utomstående. Den lösgör ofta följdsjukdomar som gör att man ibland hissnar över vad folk är kapabla till. (Speciellt om det finns pengar med i spelet.)

Det är verkligen tragiskt.

Varför kan vi inte bara unna varandra att ha det bra?

Är det inte underbart när andra lyckas?
Själv tycker jag det SÅ roligt att hjälpa dom som är nya inom mitt yrkesområde - speciellt tjejer - och se dom växa och lyckas, det är fantastiskt.

Därför tycker jag den här texten är underbar:

Tusen ljus kan tändas från ett enda och det gör inte det ljuset svagare. 

Vita vingar mot ljusblå grund

fläkt av andens vind

mjuka vågor i morgonstund

solen mot min kind.

Skänk mig kraften att flyga fritt

giv mig styrka och mod

visa mig vägen till hjärtat ditt

vördade Moder Jord.

(Ur Svarta Katten - Moder Jords Tysta Budskap)

Känner mig faktiskt rätt deppig idag.

Mitt ex, d v s pappan till min son, är döende i cancer. Han kommer hit en sista gång för att ta adjö nästa månad.

Fixar inte det, känner jag, men jag måste ju....

Min kompis har fått cancer.

Min kollega och kära vän har också fått cancer.

En annan kollega dog i cancer för ett tag sedan, bara 45 år.

Plötsligt blev det mycket.

Väldigt mycket.

Det bara trillar på en....allt på samma gång.....

Kanske var det tårarna på Jacksons begravning i går som gjorde att den resterande sorgen också kom upp till ytan.

Ibland kan en enda tår utlösa ett vattenfall - ett behövligt vattenfall.

Jag är så tacksam för varje dag och att jag och min son och mina övriga nära och kära mår bra!

Sorgen får oss ibland närmare meningen med livet. Eller kärnan i livet.

Varenda dag är en Gåva och vi kan aldrig ta något för givet.

Just därför måste vi leva.

NU!

Annika - glömmer aldrig att vara tacksam.... 

Nu ska jag bänka mig framför TV:n för en Jackson-Kväll.

Hysterin i LA är enorm.

Samtidigt som det gör mig glad att så många uppmärksammar Michael Jacksons död, tycker jag att det känns osmakligt.

Åter ett nytt tillfälle för hyenor och asgamar att suga ut alla pengar som finns....

Men Michael själv - han dog urfattig.

Alla ömhetsbetygelser, alla superlativ, alla hyllningar.

Vid kistan.

När du är död.

Det är då folk berättar allt som du skulle velat höra när du levde.

Varför? Varför när det är för sent?

Den här dikten av Henry Van Dike tycker jag är underbar.

Eftersom jag föredrar den i orginalskick, utan översättning, kommer den här. På engelska.

For you, Michael - you are not alone!

In a beautiful blue lagoon on a clear day…
a fine sailing-ship spreads its brilliant white canvas…
in a fresh morning breeze and sails out to the open sea.

We watch her glide away magnificently through the deep blue and
gradually see her grow smaller and smaller as she nears the horizon.

Finally, where the sea and the sky meet,
she slips silently from our sight;
and someone near me says:

"There, she is gone!"
"Gone where?"
"Gone from sight – that is all."

She is still as large in mast and hull and sail, … still just as able to bear her load.
We just can’t see her any more.

But we can be sure that, just as we say "There, she is gone!"

....there are others on a far shore who are watching her coming.
Other voices that take up the glad shout: "Here she comes."

And that is dying.

Så har solen gjort sin färd över himlavalvet på nytt.

Åter en dag läggs bakom oss....

"Snurra, min jord...."

Fantastiskt, egentligen :)

Annika - som rätt ofta tänker på alla mirakel som finns runtomkring oss

Sommarsolståndet.

"Solstice" säger man på engelska.

Så stark var den Nordiska mytologin att det svenska språket gav namn till den längsta dagen på hela året. Den mest magiska dagen som stod för återfödelse och fertilitet. Frejas egen dag.

På sommarsolståndet kommer alla skogsvarelser ut.

Som skogsrået, som speglar sig i tjärnen.

I morgon ska vi tåga med facklor till Odens och Frejas ära.

Kanske kommer vi att möta några av de där varelserna mellan träden...

SÅÅ, det är nog bäst jag går och lägger mig nu.

Natti natti! :)

Annika - har bestämt mig för att ta med mig vinterkappan. Det är för katten iskallt så här på kvällen!

......att bli beskyddad av någon som älskar dig

Vissa dagar kan minsta lilla hinder kännas oöverstigligt....

....andra dagar kan vi lyckas med precis vad som helst!

I morgon kanske blir JUST den dagen!!